Som jag skrev i min träningsdagbok -52:
Om jag själv skulle ha hållit på och tränat en eller kanske tom två timmar åt gången, skulle jag ha blivit uttråkad och uttjatad och varit fullständigt håglös och fri från gnista, när den viktiga tävlingssäsongen satte in. Det gäller att träna hårt i ca ett halvt år utan att förslita gnistan. Med all säkerhet tål kroppens muskler och inre organ nästan vilken träning som helst, men dessvärre orkar inte nerverna med samma tidsutdragna hårdkörning.
Det är alldeles självklart, att man måste hålla högt tempo under träningen, att man blir trött och att man stundtals blir blå. Trots den då iråkade tröttheten skall man inte lägga av, utan man skall pina sig vidare, på det att man lär sig självplågeriets ganska svåra konst.
Medan vi är inne på träningen vill jag påpeka, att jag alltid hyllat enkelheten och att jag sällan blandat in en massa mer eller mindre ovidkommande övningar i mitt träningsprogram. Jag är alltjämt övertygad om, att det enkla och okonstlade rätt-på-sak-gående programmet länder till bästa resultat. Att mixtra med tunga skor, med gymnastiska övningar och särskilda benstärkare, med uppvärmande joggning, med särskild nedträning och speciell uppträning och allt vad spekulativa hjärnor nu hittat på i tron att betjäna resultatet, det har jag alltid betraktat som nonsens, när det gäller skapandet av löpare på medel- och långdistans.
Även om alla dessa påhitt direkt inverkarförbättrande på muskler, organ och teknik, innebär dom negativa verkan -ingen kan utan vidare acceptera alla metoder- och detta tillsammans gör, att man blir fylld av idrott till bristningsgränsen. Härigenom släcks eller i varje fall förslits gnistan och i realiteten har alltså "hjälpmedlen" icke haft avsedd men väl motsatt verkan.
Mina meriter; 13 världs-, 14 svenska, 2 amerikanska och 1 brittiskt rekord. Innehade samtliga världsrekord (1945) på alla distanser såväl i meter som yard från 1500 till 5000 meter.
Hälsningar Gunder
|
|
Svarsinlägg: