|
|
| Namn: klas karlsson, ikhp
|
IP
|
Inlagt: 2005-09-20 13:49:20
|
Nr: 91/121
|
Mest för information:
Följande skickades till LL-ledning, SM-grupp, samt elitledare för de största elitklubbarna efter SM 2002 då elitkommittén i IKHP tyckte att något behövdes göras. Vi fick mycket positiva reaktioner på brevet och hade förhoppningar om att det skulle kunna leda till någonting, vilket alltså inte verkar vara fallet (jag deltog inte i årets SM, men det verkar ju inte hänt så mycket...).
--------
Synpunkter på SM-banläggning.
Vi har under ett antal SM-tävlingar sett hur banläggningen försämrats och anser att vi som representation för en av Sveriges elitklubbar har ansvar att påtala när vi tycker det gått för långt.
Försämringen är av två typer. Det första är den “avreglering” av gafflingsförfarandet som pågår av en anledning som vi inte kan inse, men som skulle kunna bero på att man vill ha en spännande tävling för publiken = spurtstrid in på mållinjen. Det andra är kanske snarare ett nytt problem än en försämring, och gäller problem med gafflingar vid masstart.
1. Gaffling av SM-kavlen Under de två sista åren har gafflingarna varit alltför fattiga för att hålla SM-klass. Man kan säga mycket om vad som är rättvist eller inte och hur olika gafflingsvarianter slår på olika aspekter av tävlandet. För att inte riskera att ramla in på detta intressanta ämne, lämnar vi det därhän och koncentrerar oss på vad man kan göra för att förbättra situationen.
För det första vore det intessant att se de rutiner som godkänner en gaffling som den under 2002 års kavle. Är det så att dessa rutiner saknas (bankontrollanten kontrollerar andra saker), så får man införa och fokusera på dessa rutiner. Är det så att de genomgåtts och fått godkänt är det vår uppfattning att de måste revideras alternativt preciseras ytterligare.
Vad gäller banläggarens ansvar, så är det kanske så att bedömningen av vad som är “lagom gallrat” tillåter en alltför subjektiv tolkning. Vi är medvetna om att vi inte är helt insatta alla rutiner, men vi ser vad resultatet blir, och anser att något måste göras.
2. Masstart Här är ju det självklart “mest rättvisa” att ha en helt gemensam bana. Det är vår uppfattning att de sportsliga orienteringsvärdena i detta fall i alltför hög grad nedprioriteras. Kvarstår gör därför att gaffla.
Det finns utmärkta metoder för gaffling, men en aspekt har ofta glömts bort (exempel är åtminstone banorna på Natt-SM H21 2001, D21 2002 och Lång-SM H21 2001, D21 2002). Här har tydligt olika långa gafflade avslutningar följt efter en längre gemensam del. Detta är orättvist och bör undvikas! Visst kan man alltid hävda att alla har sprungit samma bana till slut, men det ligger i orienteringssportens natur att det under långa gemensamma delar, samlas ihop löpare till klungor (vilket t.ex. skett vid alla exempeltillfällena). Om man som banläggare hävdar att så inte är fallet, eller att en bra löpare skall klara sig själv, så är man enligt vår mening inte tillräckligt insatt i sportens verklighet.
Vad gäller masstart har vi en relativt ny situation och vi anser att detta fall inte täcks av de vanliga banläggarfärdigheterna som idag lärs ut. En lösningen på detta kan vara att införa en checklista över olika tänkbara scenario som ställer rättviseaspekterna i fokus, eller specialfokusera på rättviseaspekter under banläggarutbildningen.
Förhoppningen med detta brev är att bryta en i vårt tycke oroväckande utveckling genom att presentera vår ståndpunkt.
Elitkommittén, IK Hakarpspojkarna
|
|
|
|
|
|